Ibland så har man tur. Riktigt flyt. Några gånger i livet blir det jackpot.
Nu snackar jag inte om pengar, prylar eller fiskelycka. Jag snackar om pärlor. Alltså inte små vita skimrande kulor - jag snackar människor... Fantastiska personer som blir till ovärdeliga vänner i vått och torrt.
Vi har en sån pärla alldeles i närheten. Han är oss mycket kär och den bästa granne som finns. En problemlösare av rang som hjäpt oss oräkneliga gånger med allt från stocksågning, spjällarbete till skärmhållare. Sen rastar han Peps när vi är på jobbet. Ovärdeligt är hans engagemang i vår vardag. Hur kunde mäklaren missa att det bodde världens bästa granne till vårt hus? Fast det var nog tur för vi hade aldrig haft råd att köpa det då. Vi fick en riktig jackpot när vi flyttade hit och tur var väl det - för det finns inget och ingen så värdefull som våran granne.
Tack T!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar