Miraklet halvgrinade hela vägen in till Familjecentralen. Jag peppade och gullade. Hon satt och bet på sin nalle och såg bekymrad ut. Väl framme sken hon upp som en sol då bästaste kompisen med familj också skulle vaccineras. Frid och fröjd ända tills nålen nådde armen - då skrek och grät hon högt. Sen var det över och vi lekte en stund innan vi åkte hem tillsammans med pappan som också sprutat sig. Snabbt gick det också - vi väntade max 15 minuter på vår tur.
Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar