Jag sover lätt och hör ett ljud som får mig att fullkomligt hoppa ur täcket för att samtidigt upptäcka att Pärlan inte ligger brevid mig utan på golvet med ansiktet rakt ner i korkmattan. Jag plockar upp henne samtidigt som hon gallskriker. Hela händelseförloppet tar kanske fem sekunder (jisses så snabb man är ibland) och jag stirrar klarvaket på henne för att se om hon blöder eller har nån kroppsdel i konstig vinkel. Ser inga synliga skador och tröstar henne i famnen och sen med bröstet. Hon somar på fem minuter och jag ligger med stora ögon och en arm runt henne, den andra handen i ett stadigt grepp om pyjamasen samt spjälsängen placerad mot madrasskanten.
Oroligt i dubbel bemärkelse
1 kommentar:
Det är fantastiskt vad snabbt man vaknar och vad skärpt man blir på en gång! Förresten, klart det var en tand det visste ju jag hela tiden....=o)
Skicka en kommentar