Efter oändligt många i dagar i den mörka lådan som kallas november så kan man äntligen se blå himmel och sol. Mörkret tär och nu längtar jag ut till det korta ljus som bjuds. Brorsan med familj är här och en morgon med full rulle har tystnat då barnen åkt på badet och shoppingsugna vuxna redan härjar på stan. Jag och magen vaggar som vanligt här hemma.
På kylskåpet hänger brevet från Försäkringskassan som damp ner i går. De vill att jag ska ringa in och bekräfta hur mycket jag jobbar. Visst - det gör bara sitt jobb men jag kan tycka att det blir löjligt många turer ibland.
I kväll ska vi på ett dubbelt 40årskalas. Det ska bli skoj. En vit kväll för oss på backen i byn - det är nödvändigt så här i novembermörkret ;-)
3 kommentarer:
Var så himla nervös de sista veckorna så fort Maken drack en öl eller två, tänk om bebisen skulle komma just den natten och jag skulle vara tvungen att köra mitt i värkarna!
VäL: Men hallå tjejen! Du skulle väl ha gett karln alkoholförbud. Du hade väl tillräckligt att tänka på istället för att oroa dig hur ni skulle ta er till BB. Här är det vitt vitt vitt numera
Skicka en kommentar