Börjar känna mig som en alkis som behöver återhämta sig från helgen genom att vara hemma och sova på måndagen.
Även om det är tungt och humöret är superkort känns det faktiskt helt overkligt att det snart är dags för bebisen att komma ut. I princip kan det ju ske närsomhelst nu. När jag ser på bebistickern här intill chockas jag att det rör sig om fjuttiga tre veckor innan tiden går ut - och jag/vi som knappt börjat med något praktiskt runt bebisen än. Ärligt så börjar jag bli lite stressad över det. Måste plocka fram nostalgilådorna med småkläderna och förundras att nåt så litet snart ska fylla dom klädesplaggen och bli en del av våran familj.
Vad är det för en liten människa som vi snart får möta.....
1 kommentar:
Det är så himla spännande! Hur mycket tror dom att bebisen väger, sa dom något om det på sista kontrollen? Viktigaste är ju att du har en bilbarnsstol, några ombyten småkläder och din väska packad. Allting annat går ju att fixa eftersom. Kram
Skicka en kommentar