Trippeltragiken?!

Eftersom det här är min blogg så tänker jag gnälla lite.

1. Att jag var tvungen att skotta snö hela min frukosttid i morse. Nattens "lilla" nederbörd och en morgon som sög för två veckor sen gjorde att jag bytte ut morgonmys mot morgonfys. I hated it!
2. Det har med att måsta ta itu med göromål när man sövt barnen. Hur haderajans pigg och motiverad är man när klockan är 20.30?!
3. PMS:en och mitt liv som häxa.

Som sagt.

Pärlan är i dagarna 2 år och 3 månader och de vanligaste fraserna är:

• okej
• hela tiden
• ingen aning
• jätteäckligt

exempel: Vi kör bil i stan och Miraklet säger vilka fina hus som finns här, varav Pärlan säger

"Ja älkar hus" Jag älskar hus

"Varför det? frågar jag

"Ingen aning" blir svaret

Helgstöket som blev kvar

Kååuuukåå

"Någonting ramlade in vid halv fyra. Status okänt än" Detta stod att läsa på sambons status på facebook idag. För er som inte fattat så var det jag som var någonting och det var länge sen jag partajade utan en tanke på morgondagen.

Vi hade K.U.K kväll med byns bruttor där kuk står för Kul Utan Karlar. Idag vare kärvt och när jag vaknade med torr klistrig gom vid lunchtid så förstod jag inte hur jag skulle bli människa innan kl 16 då jag skulle infinna mig i kyrkan för att ladda inför vår jubileumskonsert. Jag hann jussepass bli renpresentabel för vår 18 låtar långa konsert. Nu är jag rätt nöjd med att nöta på sofftyget tillsammans med sambon.

Jag har ingen aning

Okej.

Börjar faktiskt ha skottat ikapp 14 dars sjukskrivning både hemma och på jobbet. En vecka till och sen hägrar sportlovet. Miraklet känns sliten och Pärlan pratar non stop. Idag när morbror H frågade henne vad hon gjort på dagis idag svarade hon "Ingen aning" Hon ska göra allt sitt eget sätt och tillslut biter jag mej i läppen och räknar till tio.

I helgen laddar jag för partaj. Intressant eftersom jag haft en vit månad både väder och alkoholmässigt. Jag laddar också för gospelkonsert dan efter partajet... hur intressant det blir återstår att se.

Färdigfrissad

Lyx

Ordets makt

Tänkvärt av ett barn.

Dissekerad bukett.

Skottat och skottår.

Vet inte hur smart det var att sjunga gospel i två timmar. Mina stämband må ha varit skrovliga innan men nu sitter jag tyst och bloggar - här kan ingen höra min heshet. Annars så har jag skottat högar... av snö...av jobb och av hem. Vi ser ikväll faktiskt färgen på vår diskbänk. Ett haleluja-moment.

Slutligen vill jag dissa februari och att det är skottår. Kunde det inte varit trevligare med en skottdag i juli? Fast vädret är ju varierande. Igår två dessi snö. I morse -25 och på vägen hem från jobbet -2 och snöstorm. Synd bara att det är pest eller koleravariation. I morrn omfamnar vi fredagen ...makalööst skönt med helg.

Hjärtans hjälte

Viskade lite mysigt till sambon i sängkammarmörkret. Klockan visade på 06.11. Jag stod fullt påklädd med täckjacka och mössa och viskade med min allra sammetslenaste röst..."du...kan du komma och hjälpa mig?!"

Fem minuter tidigare placerade jag bilens bakarschle i snödrevan på gården och där satt jag mindre nöjd och muttrade åt alla vinterälskare och deras förbannade snö. Under natten hade det singlat ner en sisådär två dessi och jag skulle öppna på jobbet. Som vanligt chansade jag och tog fart men inte med framgång denna gång.

Som tur var hade jag en hjälte som körde snöslungan medan jag skottade loss bilen och lyckades ta mig på jobbet endast 20 minuter sen. Visst jag fick en jättefin bukett av sambon på alla hjärtans dag men ärligt talat så kändes en halvtimmes snöslungekörning klockan halv sju på morgonen lite vackrare än rosorna på köksbordet!

I nöd och lust!

Inte hundra

Hm... jag jobbade tre timmar sen var det dags för bryt. Efter alvedon, lunch samt en kvart under filt i soffan orkade jag resterande timmar. Man är en spillra...

Spa-mellis

Okej - det må ligga en febertermometer på köksbordet modell plast men nu har vi lekt doktor och sjukstuga tillräckligt. Idag är känslan att man faktiskt börjar känna sig som vanligt igen och även småstinten är tillbaka till bus och skrikstadiet. Helgen bjöd på Paradiset men det var segt segt i ådrorna. Trots detta var det skönt med miljöombyte och vi fiskade och körde skoter samt åkte och såg J spela hockey i Lappstockholm. I kväll ska jag gunga igång jobbcellerna och ladda för ett kärt återseende. Två veckor sen man terrade alla på jobbet - nu kommer jag!

Bryr mig

Är nåt så sjukt less - fast å andra sidan börjar det vända eftersom jag orkar bry mig. Strax innan jag blev sjuk gjorde jag en egoshopping. Påsarna från stan har hängt helt orörda i tio dagar. Då inser ni hur illa det varit :D

Veckans målbild är en helg i Paradiset. Håller tummarna för att alla är friska så vi kan åka och ladda lite ny energi på världens bästa plats.

Bäst att köra solo

Att vara sjuk kan jag tycka är ett soloprojekt. Ensam kan man vila ordentligt och bli lite ompysslad samt slippa markservicen. Jag började ju den här veckan som ensamseglare men nu har det blivit en charter-all-inclusive-resa där hela familjen är med. Känner att det inte alls är så lyckat. Humöret är fasansfullt och det kommer så mycket vedervärdigt ur min mun som mina tjörmiga och trötta barn inte ska behöva höra av sin mamma. Nåväl vi biter ihop och hoppas att morgondagen blir bättre. Fast idag har jag behövt tre sovpauser under dagen för att jag är så slut på. Miraklets feber har äntligen gett med sig så det känns skönt. Hon snittade 39 grader i tre dygn stackarn. Pärlan är inte helt symtomfri...hon sover en hel del extra - precis som sin mamma.

Religiös insikt

Miraklet filosoferar...
Jag tror inte på Gud......för han gör ju inte som jag säger.

Köldknäpp

I paradiset var det -41.8 och det var väl tur att vi inte åkte dit. Här på backen är det bara tretti grader kallt.

Bit ihop!

Just ja...sambon har magsjuka och Miraklet febrar runt 40-strecket. I morse skulle vi ta emot tre ton pellets på årets kallaste dag. Man gör det man måste och på nåt sett grejade vi det.

Annars känns det inte alls bättre. Det var en dryg historia det här.

Den femte dagen i soffan.

Inne på femte sjukdagen. Fortfarande risig och passar på att vara ordentligt sjuk när småstinten inte är hemma. Det behövs en kraftansträngning för att åka och hämta hem dom samt fixa middag men jag klagar inte. Dom piggar upp.

Något som inte piggade upp var dagens film om Waris Dirie och denna förbannade omskärelse av flickor. Fy fan så vidrigt. Ni som har sett filmen gick säkert inte oberörd från scenen där en treåring skriker ut sin smärta när hon stympas.

Huva så jag grät.