Det verkar inte bättre än att vintern är här nu. Snö, minusgrader och hemresan från jobbet bjöd på snorhalka och snörök. Småstintens nya overaller åkte fram idag liksom mammas nya vinterpjuks som legat snällt i lådan och väntat. Dom var grymt varma och lite för stora. Bra med utrymme för en tjocksocka när det kryper ner mot -20. Mitt petöga är nästan helt bra nu och i morrn äre fredag.
Med renovering så följer kaos gällande mat och sunda rutiner. Snabbmat, snask, dricka är helt plötsligt helt okej. Förfallet skedde på nolltid men det lustiga är att jag längtar mest efter ungstekta potatisar och en go gräddig svampsås.
Det började så oskyldigt med lite myslek i soffan innan vi skulle iväg till grannarna på middag. PIiiOånng...... AAAAAJJ!!!
I ett huj hamnade nåt av Pärlans små gullefingrar med vass nagel rakt i mitt vänstra öga. Det gjorde överjävligt ont och jag kände att det tog ordentligt.
"Mamma, det gick bra" sa Pärlan och klappade mig på huvudet.
Jag kände att det påståendet gick att diskutera men det enda jag kunde få fram var små kvidanden där jag ömkade värken som pulserade bakom mitt stängda ögonlock.
Kvällen blev kort och jag lyckades ändå sova hyfsat. På morgonen var det lika ont och jag bokade tid på vårdcentralen samt ringde efter ledsagare/chaufför eftersom bilkörning kändes som ett självmordsuppdrag.
Läkaren konstaterade en rispa på hornhinnan/iris och nu efter jag har salvat och vilat i snart ett dygn så känns det mycket bättre. Det jag har lärt mig av detta är vilket tortyrredskap barnfingrar kan vara och att man ska undvika att vara sjukskriven när man har huset fullt med hantverkare. Det kändes lite som Veiron i ottan från Nilecity.
Det är mitten av månad grå och veckan börjar med vab av förkyld Pärlan. Jag har ett smygande senadrag i vaden som ett resultat av helgens skridskoåkande i Paradiset. Isen var blank och fin på lördagen men blöt och trög på söndan. Vi åkte på så gott det gick. Det är rätt häftigt att kunna åka kors och tvärs över hela sjön. Jag bildbloggade med oredigerade bilder från min lilla padda. Ser att kvallan blev sisådär.
Klihunden börjar bli till åren. Han är drygt tio bast och är emellanåt lite klumpig. I fredags så snubblade han på trappen och fick ena frambenet ur led. Det såg inte klokt ut men efter ett snabbt veterinärbesök där de omedvetet fick leden på plats igen är han precis som vanligt igen.
Det börjar lukta köksrenovering på allvar nu. Snart dags för det djupa andetaget...
Konkurrensen hårdnar. I begynnelsen var det bara jag och bloggen där ute i cyberspace men sen kom Desireé och nu har jag just blivit skötare till en mini-padda. Jag tycker att lill-paddan är en kul tjej. Det tycker även Pärlan och Miraklet. Har ju inte riktigt fattat det fantastiska med I-pad förrän nu och kan verkligen rekommendera Ipad Mini. Vilket verktyg!
Pärlan läser bok efter bok. Vi är nästan helt ensamma i ett tyst, fridfullt bibliotek. Utanför sitter två äldre farbröder i nystrukna vita skjortor och läser tidningen. Jag skymtar en nätbrynja under ena farbrorns skjorta. Dom småpratar med varann och jag känner lugnet. En ledig dag när det är som bäst!
