Bloggåret

En liten summering av Meilitas Mix anno 2009. Året som bestod av väntande och växande men började med en dryg månad. Efter en tid så kom skratten tillbaka till oss i huset på backen i byn tack vare vår hund och lite nysnö. I mars fick jag ett nytt extraknäck och i april fira vi farsan.

Våren kom och jag ville ha det ännu roligare i livet. I juni visade jag magen och en månand senare visade sambon rumpan. Under hösten blev det flera dryga dagar men sambon roade sig med sin nya hobby. Under november krigade vi mot flunsa och staten för att i december möta vår alldeles egna lilla Pärla.

Gott Nytt År !

Less

Det var ju inte alls så länge sen som det blev vinter.
Jag är redan less på snö och kyla.
Det lutar åt ännu en lång dryg vinter.
Vilken tur att jag ska vara ledig så jag kan njuta extra mycket.

Nattugglan

Jag tar tillbaka orden att Pärlan ska vara en liten människa med god nattsömn. Nu har hon partajat två nätter i rad till framemot tresnåret. Mamma Meilita passar då på att kolla in tv-utbudet på den lilla dammiga sovrumsteven.

Pärlan

Vi vacklar.
Pärlans tilltalsnamn....det känns inte så där klockrent.
Så vi har börjat om från scratch.
Det känns sådär.
Hon är så mycket och så liten.
Så cool och vacker.
Vilket namn kan fylla hennes små skor.
Vi funderar vidare...

Inga bullar i frysen

Förvirringen är total både hos mamma och pappa. Amningshjärnan överhettas snabbt och jag ser ordet disträ tatuerat på pannan när ögonen möter spegelbilden. Dagens megatabbe är ändå att en ICAkasch full med färska bullar åkte i soptunnan istället för blöjpåsen och det värsta av allt är att sopbilen hann tömma innan vi märkte missen.

Innan huvet når kudden

Nu äre den där halvtimmen i tystnad innan jag och Pärlan craschar isäng. Hon är som sagt duktig på att sova på natten men hon är också en fena på att käka då. Så i småbebisbarnsföräldrars mått är jag ändå hyfsat utvilad.

Det har snöat en hel halvmeter idag och de sa att vi kunde få 1-2 dessi i morrn också. Nu har vi vinter med råge. Annars har jag fortsatt att leka med mina julklappar och halkat på en korv som Miraklet och hennes polare spillt på köksgolvet. Det vart en slaijd istället för en flätt - livet är exsajiting här i huset på backen i byn.

Miraklet och Pärlan

Exklusiv nöt

En annan dag

Oj vad vi har softat idag. Eftersom vi varit ganska lediga från att passa tider under hela december är vi extra inkörda på att sova länge på morgonen. Pärlan snusar gärna fram emot niosnåret om hon inte väcks av en trallande storasyster. Annars är hon ganska bra på det - storasyster alltså - att peta på Lillsyrran när hon sover.

Förutom att softa har vi lekt med våra julklappar. Jag fick en hel del mysatteraljer som jag lufsat runt med. Miraklet har premiäråkt på sina första skidor. Hon var riktigt duktig för att vara total nybörjare - sen skrattade hon gott när hon ramlade omkull. Klihunden gnäller sönder julefriden då grannens tik löper. Jag har glädjefnatt för att jag fått på mig några av mina gamla favvobrallor - jipi, jipi, jipi!

Julafton 2009

Tjejerna med Tomten

2009

Dan före dopparedan

Hux flux är det dan före julafton. December fullkomligt flög fram i ett rasande tempo. I år blir det en annorlunda jul. Jag ska fira den utan mina föräldrar och det har väl inte hänt sen 1993 då jag jobbade och bodde i USA. Vi firar med sambons kusin här i staden och det blir alldeles säkert kalasbra då Miraklet och hennes superpolare kan härja med varandra hela kvällen. Vi har idag handlat käk, de sista julklapparna och även checkat Pärlan på BVC. Tre veckor ung väger hon 4,1kg och är 53 lång. Föresten heter lillasyster Mia - numera och för all framtid, men på bloggen är hon och förblir vår lilla Pärla!

Varde ljus

Nu vänder det!
Men det är fortfarande betydligt fler som kläcker ur sig den kommentaren i juni än nu.

Vem har köpt ut?

-Mamma var är spriten, jag vill ha med den till dagis.

Morgonens citat från Miraklet. Ärligt talat så kändes det rätt märkligt att höra dom orden från en treåring. Spritsorten som hon ville ha med sig var dock bara lilla flaskan med handsprit.

Djur med dödslängtan?

Okej

Det verkar som att två av bambisarna strök med under morgontimmarna. Olyckorna hände strax utanför vårt hus. Förstår inte varför de skulle envisas med att springa över vägen titt som tätt...

Själv är jag glad att vi inte körde på dom - huvva sånt är inte kul alls.

Fjärde advent

En lång dag bestående av bebismagknip med skrik.

Skitbil

Tuttbebis

Tillplattad

Sambon och tillika pappan har ändrat beteende innan han sätter sig i soffan eftersom han nästan plattat till Pärlan med sin kroppshydda inte en men två gånger. Jag skrek högt för att undvika katastrofen! Numera tittar han vart hon ligger innan han placerar sin bak. Det är sannerligen inte lätt att vara liten och nykomling i huset på backen i byn.

Bidrag

Tänka sig.. jag fick mina korvören av Försäkringskassan. Det trodde jag inte men en sån här gång är det helt okej att ha fel.

Noga

Efter åratal av möten med småmänniskor i mitt jobb är jag lite kinkig när det gäller namn. Man har ju mött en hel del barn och deras personligheter samt hört bra och mindre smickrande smeknamn i det oändliga. Därför är jag noga - Pärlans tilltalsnamn ska vara neutralt enkelt att uttala och skriva, inte jättevanligt bland jämnåriga, samt rimfritt. Sånt tänker jag på - att mina barn ska slippa få öknamn baserade på sina namn. Mitt namn är ju rätt så svårrimmat på om man nu inte gillar lag från Luleå vill säga...

Ogjort

Pärlan var ju en punktlig liten tjej och det är jag glad och fortfarande lite överraskad över eftersom jag var helt övertygad om att jag skulle gå åtminstone 5-6 dagar över tiden. Detta har inneburit att det är några göromål som är ogjorda. Pynt och bak skiter jag fullständigt i men jag hade prioriterat ett besök hos frissan. Nu får jag istället prioritera tid framför spegeln med lilla trotjänaren och asken med hårspännen om jag ska ut bland folk. Det kostar att ligga på topp :-)

Äntligen lite vitt

Stämning

Jag har noll julstämning. Trots att huset på backen i byn andas advent med julpynt och typiska julförberedande sysslor. Julklappsinköpen klarade jag av för länge sen och de få som är kvar får sambon ha ångest över och fixa. Mitt jobb brukade greja julstämningen galant då jag har dirigerat Luciafirande i en herrans massa år följt av allt julpysslande med småmänniskorna men i år blir det som det blir. Tur att vi har Miraklet som sätter lite fart på traditionerna här hemma.

Pärlan (nej vi har fortfarande inte bestämt vad hon ska heta) fortsätter att vara en helt gudomligt nöjd liten varelse och Miraklet är en helt normal treåring med fasansfulla utbrott följt av ett änglalikt uppförande. Det är med andra ord en härlig stämning även om den inte känns så julig för mamma Meilita.

Miraklet i bak-och degätartagen!

Främmen

Nu börjar nyfikna besökare att strömma till huset på backen i byn därav denna bloggtorka.

Jag heter...

Ja vad ska lillan heta? Jag kan säga att jag och pappan är rörande överens om allt utom tilltalsnamnet. Så länge förhandlingarna pågår har vi inga kommentarer angående vilka namn det står mellan. So stay tuned....

En vecka ung

Kommandoran

Nu handlar allt om tajming - för nu är det Pärlarn som styr och ställer. Det är ju inte klokt hur snabbt man glömt bort hur det är att få bebis. Min egen rätt att bestämma när jag ska äta, sova, duscha har helt försvunnit nu när det kommit en liten kommandora i huset. Men idag har hon faktiskt varit riktigt schysst - jag har fått äta frukost, duscha och till och med måla naglarna i lugn och ro.

Ute är mörkt och blött

Säga vad man vill om att få barn i det mörkaste december men det känns helt okej att bara sova sova sova. Har haft rejält ont i bäckenet och ligger mest och myser med Pärlan som kör sitt första marathon-ätar-dygn. Har introducerat tutten för henne och hon sög lite intresserat en liten stund.

Regnet skvalar mot plåttaket och jag har lyckats få ner alla papper i kuvert som ska iväg till kära Försäkringskassan. Har föga förhoppning att de kommer att bevilja en krona till min sjukskrivning. Nåja - orkar faktiskt inte bry mig om det what so ever. Nu ska jag snusa på Pärlan lite och fortsätta soffslappa!

Stumpen

Miraklet är ju upp över öronen förälskad i Lillasyster, ända tills hon skriker eller blottar navelstumpen. I samma ögonblick som blöjan åker av försvinner storasyster bakom skötbordet. "Mamma är du klar snart?" frågar hon "Jag tycker att naveln är äcklig"

Pappan tycker också det. Han studerade betongväggen när barnmorskan visade moderkakan och navelsträngen efter förlossningen.

Men nu har det äckliga ramlat av vilket innebär att pappan och storasyster också kan tjollra med Pärlan på skötbordet medan mamma äter fudge framför tv'n

Big boobies

Så är ordningen återställd! Brösten är större än magen. Mitt Samantha Foxliknande tillstånd känns inte sådär superbehagligt just nu men det vänder ju inom snar framtid.

TACK

för alla gratulationer och lyckönskningar från er bloggläsare till oss. Dom värmer.

Andra advent

Det lunkar på. Mjölken har runnit till och idag känner jag mig upphängd och nersläppt. Rygg och ben skriker - jag äter alvedon. Lillan sover och äter och Miraklet rör sig runt lillasyster likt ett bi runt en blomma.

Utcheckad

Lite fakta

Miraklets förlossning eller värkarbete varade i oändliga dryga två dygn. Sen gick jag tio dagar över tiden. Den här gången gick det snabbare. Värkarna smög i gång vid tretiden på natten till onsdag. Tolv timmar senare drog de igång på allvar. Vi åkte in till Förlossningen vid 18-tiden och 2½ timme senare såg Undret adventsstjärnans ljus. Jag var overkligt pigg efteråt så vi stannade bara på BB till igår eftermiddag. Det är ju så mycket vilsammare hemma. I morgon bitti ska vi in till BB för sista checken och "utskrivning". Våran än så länge namnlösa tjej sover och suger bra. Miraklet är full av kärlek till sin bebis och Klihunden ser så där lustig ut när hon piper ut sina små skrik.

En känsla att spara

Det är svårt att hitta orden vid tangentbordet en sån här gång så det får bli som det blir. Kunde jag spara en känsla i en ask skulle det vara känslan av att föda barn. Det finns nog inget så himlastormande som det är. Från att vara hög som ett hus av all smärta till att befinna sig i ett kärleksrus till någon som nu finns tack vare mej och min hjärtans kär är obeskrivligt. Ni vet ju alla ni som varit där. Det är det största....

Nu är lillan här!

Vikt: 3865 g

Längd: 50 cm

Inget för känsliga läsare

Idag kom grisen som vi beställt -styckad i en vit slaktbalja. Så nu pågår pysslet med att packetera. Det är ganska intressant att identifiera olika köttbitar. Några vet man stensäkert, andra gissar man på och slutligen blir det en hel del fläsk.

Nöff, nöff!

Dan före dan?

Trött
Svullen
Trög
Seg