Det började så oskyldigt med lite myslek i soffan innan vi skulle iväg till grannarna på middag.
PIiiOånng...... AAAAAJJ!!!
I ett huj hamnade nåt av Pärlans små gullefingrar med vass nagel rakt i mitt vänstra öga. Det gjorde överjävligt ont och jag kände att det tog ordentligt.
"Mamma, det gick bra" sa Pärlan och klappade mig på huvudet.
Jag kände att det påståendet gick att diskutera men det enda jag kunde få fram var små kvidanden där jag ömkade värken som pulserade bakom mitt stängda ögonlock.
Kvällen blev kort och jag lyckades ändå sova hyfsat. På morgonen var det lika ont och jag bokade tid på vårdcentralen samt ringde efter ledsagare/chaufför eftersom bilkörning kändes som ett självmordsuppdrag.
Läkaren konstaterade en rispa på hornhinnan/iris och nu efter jag har salvat och vilat i snart ett dygn så känns det mycket bättre. Det jag har lärt mig av detta är vilket tortyrredskap barnfingrar kan vara och att man ska undvika att vara sjukskriven när man har huset fullt med hantverkare. Det kändes lite som Veiron i ottan från Nilecity.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar