tisdag 29 april 2008

I ett ljudisolerat rum kan ingen höra dig....

Vaknade med ont ont i halsen - fasen också.

Idag var det dags för premiären. Meilita skulle in i en studio för att spela in Tears In Heaven för ett radioprogram om hembygden som ska sändas senare i vår/sommar. Halsont var väl inte riktigt önskvärd utgångspunkt men den känslan försvann snabbt när nervositeten kopplade grepp om mitt psyke. Jag brukar inte bli nervös men nu vare ju nåt nytt som hägrade. Fast magfladdret flög i väg i samma sekund som jag klev in på Sveriges Radio och träffade ljudteknikern som gav ett helylle-Svensson-intryck. Här kände jag mig trygg.

Det var otroligt kul att sjunga - lyssna - och sen rätta till allt som man inte va nöjd med första tagningen. Det är ju känslan man vill åt...att det skulle bli varmt och nära. Låten kommer till sin rätt i det minimalistiska - i det lilla sårbara.

Efter femte tagningen satt det. Då var sång och musik och känsla ett med varandra.
Wow vilken grej - vilken dag. En av mina drömmar är uppfyllda - bara sådär...

3 kommentarer:

Världen är liten… sa...

Kul att det äntligen blev av! Visst är det kul att spela in i studio? Har visserligen aldrig sjungit, tack och lov, men jag jobbade ju extra som voiceover i diverse reklaminslag för ett par år sedan och det var riktigt kul!

Antecknat sa...

Så himla kul! Grattis! Du måste säga till i god tid innan det sänds.

Sen undrar jag förstås (eftersom jag jobbat i Radiohuset i Umeå förut) vem som var tekniker och vem som gör programmet och varför, kan du inte mejla mig det?

/Nyfikna Jenny, som fortfarande väntar på era sex ord...

Meilita sa...

VäL: det var kalaskul!

Antecknat: Men tack! Ja du - vem var tekniker... en medelåders tunnhårig man som var jättetrevlig. Producenten ska jag snacka med senare. återkommer med info då....
/ återkommer med sex ord snarligen