Jag står där med vagnen fylld till brädden av veckans storhandling. Pärlan börjar gnöla och jag är lättad att vi snart snart är på väg hem. Ska bara betala först. Men nej..kortet funkar inte, provar igen ...suck. Går till kassörskan vid utchecknigskassan som också konstaterar med sitt stenansikte att det inte finns pengar på kortet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eftersom det verkar vara crescendot på en kaosmorgon.
Tanken att lämna alla varor, åka hem, föra över pengar, åka tillbaka och handla igen känns ju inte allt för lockande. Frågar tanten i kassan om jag får lämna vagnen med varor. Hon ser lite frågande på mig med stenansiktet. Pärlan gnölar och tanten säger "Vill du ha varorna?"
Alltså vad är det för fråga? Nääe jag handlar bara till bredden på skoj - klart att jag vill ha varorna!!! *morr*
Jag får lämna varorna i vagnen och pausa kvittot. Ringer brorsan som jobbar i närheten och han har så pass mycke kontanter i börsen så jag kan lösa ut matberget från stenansiktet i kassan. Åker och hämtar papperspengarna och vänder tillbaka, betalar och åker hem. Tänkte hela tiden att ett litet leende från tanten i kassan hade faktiskt gjort det en hel del mindre jobbigt. Vi är ju bara människor - hon och jag.
Tack brorsan.
Du kan inte ana vilken räddande ängel du var idag!
2 kommentarer:
Usch vilken jäkla soppa. Precis vad man önskar sig... not. Skönt att ha en ängel till bror!
Själv har jag ett kreditkort som används när det kör ihop sig. Har alltid varit livrädd för kreditkort men har fått detta via jobbet då vi har en del jobbrelaterade utlägg. Och jag älskar det - en räddare när man står där på perrongen och ska köpa ett månadskort på tåget och inser att kontot är tomt.
Oj, vad jobbigt, skönt att det löste sig, visst hade det lättat upp ocm människan hade varit lite trevlig...
Ha det bra!
Skicka en kommentar