Ett långt förhållande

Idag var det dags för ett mycket efterlängtat besök hos min fantastiska frisör. Hon har klippt mej i typ femton år. Helt otroligt faktiskt. Undrar just hur många meter som hon klippt av och ur mitt hår genom åren? Färgat och klippt allt möjliga och omöjliga frisyrer och alltid varit ärlig när jag skenat i tanken. Fast för det mesta har hon hakat på och grejat fina frillor på mej. Ångeståren var ju när hon var mammaledig. Då drev jag runt, klippte mej hos kreti och pleti och kände mej inte nöjd eller hemma nånstans....

Idag fick jag gå en liten snabbkurs i hur man lockar sitt hår med hjälp av plattång... eller rullar. Hon tyckte å bestämdaste att jag skulle skippa mina tankar på permanent... eftersom det kräver lite extra kärlek och fix varje morgon. Jag har inte så mycket kärlek för mitt hår - det ska va enkelt, snyggt och snabbt. Inget tjoller framför spegeln. Fast hon sa det som vanligt på ett ytterst diplomatiskt och profisionellt sätt. Det är väl en av anledningarna till att jag fortsätter att klippa mig och mina barn hos henne!

Må vi länge leva lyckliga med varandra!