Hopplös

-25 utanför huset på backen i byn. Jag är rödkindad och mör i kroppen efter en kursdag i idrottens tecken. Förutom hopprep, twist och haghoppning så har vi kastat bollar, kutat järnet och lekt tagen. Långt därinne i mig så har det legat en liten lagtävlingsdjävul i dvala sen början av nittiotalet. Tonåringen väcktes till liv och jag fick för mig att jag var sjutton år igen. Det var inte min kropp alls med på. Jag sprang och stöp å det grövsta så nu sitter jag i soffan med värkande höfter och ett dunkande knä. Tur att man aldrig lär sig. Tänk så trist man skulle ha då!