En vecka utan hund...
Vansinnigt att det känns ända in i porerna att han är borta. Det är tomt och tyst, maten som spills på golvet ligger kvar och vi har ingen aning när det kommer nån in genom vår ytterdörr eftersom han har skällt "välkomnande" åt alla som besökt oss. Inga promenader och inget mys i soffan eller rättare sagt - inga förmanande ögon och harklingar när han försökt klättra upp i soffan. Vi hade honom i elva år, klart att han lämnade ett tomrum efter sig.
I morgon är det farsdag och jag/vi ämnar greja ihop en smörgåstårta under kvällen. Jag har gått upp på heltid under en kortare period och det känns att man inte har de där timmarna extra som man är van vid. Det är mörkt och liiiite snö på backen. Snart äre advent och jag har redan stoppat in kontakten till vår utebelysning som hängt i syrenen hela sommaren.....Varde ljus å he vart ljust å nalta roligare
2 kommentarer:
Beklagar verkligen! Det är så sorgligt när de går bort, de lurvisarna. Kram!
Hej svejs,, hamnade här av en slump.
Usch ja,, att ta bort sina älskade familjemedlemmar är så fruktansvärt jobbigt så det finns inte ord för det.
Vi fick låta vår hund somna in för snart 5 år sedan, än idag kan jag tänka på henne så tårarna rullar.
Jag hade en jobbig sorg efter henne.
Ha en jättefin fortsättning på din vecka.. // Annelie
Skicka en kommentar