16.10-16.55

Det hände sig vid den tiden på eftermiddan då våra döttrar började vara hungriga och jag äntrade diskbänken med ambitionen att sno i hop pasta med köttbullar och brunsås. Pärlan hänger kloss i mitt högra ben och vill ha allt möjligt - typ NU! Jag roddar fram lådan med köttbullar...hm ett lager ludd ligger så fint på den tilltänkta middagen. Vips fick Klihunden ett ordentligt skrovmål och jag byter meny till korvstroganoff. Pärlan gnäller oavbrutet. Jag höjer tempot och ger henne lite saft i en pipmugg. Hon häller den över sig och är nu hysteriskt kletig med en svag doft av hallon. Jag ignorerar och koncentrerar mig på att med ljudets hastighet få klart korvstuvningen. Pärlan dukar på bordet. Vi ropar på Miraklet som sitter framför en film. Pärlan skriker av hunger.... men slutar när jag ställer fram tallriken med mat. När Pärlan tystnat drar Miraklet igång och skriker ut sitt missnöje över den ändrade menyn. Jag fräser att hon har två val. Ät och tig eller gå från bordet. Hon tystnar och äter. Jag sätter mig och tar för mig mat. Pärlan tappar sitt fulla mjölkglas på köksgolvet. Jag inser att jag måste våttorka hela köket. Kastar i mig maten, drar fram städartilleriet. Dammsuger och torkar golvet. Gör kaffe och sätter mig på stolen. Sambon kommer hem och säger: Oj, du ser trött ut! Jag svarar: Välkommen hem!

Ett inlägg till alla er som glömt eller förträngt hur det var.

Till er som lever mitt i middagskaoset.

Till er andra som längtar efter ett middagskaos.

Välkomna hem till oss....