Efter första skuttpasset på årets isfria asfalt skrek mina benhinnor i tre dagar. Jag sneglade på mina träningsdojor och kunde inte minnas när de va nya. Kanske tre-fyra-fem år sen? Ganska lite fjong i dom stumma grådassiga najkisarna. Men nu har jag köpt nya och jisses vilken stuns det är i dom. Sen att dom är tokrosa känns ju bara livsfarligt då jag måste snegla ner och tycka dom är skitsnygga istället för att koncentrera mig på Zumbans koreografi. Nu återstår asfaltstestet innan de uppnår maximal poäng. På sjukfronten är det nu dubbelt så roligt med två scharlakansfebriga avkommor.This to shall pass
 |
| Air Pegasus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar