Hittintills har jag varit befriad från Miraklets lämningar på förskolan. Pappan har ju skött allt det där med bravur eftersom han är bäst och dessutom jobbar färre timmar än jag. Men i morse var det då min tur* att väcka pyret vid sexsnåret - klä på - få i henne nån sorts mini frukost - köra till dagis och lämna gullungen till personalen och vinka genom fönstret.
UUUääää!!!! Det var inte Miraklet som grät när jag gick mot bilen - det var jag :-(
*pappan jobbar 2 dar i Sthlm
1 kommentar:
Stackare! Men bättre att bara du grinar än att ni båda bölar!
Jag har också lidit av svår separationsångest idag.
Usch.Usch. Och usch.
Skicka en kommentar