Klihunden tittar frågande på mig när jag schasar ut honom från Miraklets rum.
"Vanudå?! tänker han. Helt plötsligt får jag inte sova här i den sköna sängen - det har ju gått galant hela vintern."
Han kryper in under sängen längst in i hörnet och tittar bort när jag lockar på honom. När jag höjer rösten kommer han motvilligt fram och lommar nerför trappan. Nu har vi ställt en grind i Mirkalets dörr och han står och gnäller där åtminstone nån gång varje natt.
Stackarn - hur ska han förstå att hans leriga tassar och fällande päls inte är välkommen i lillmattes säng? Nu är det strikt "hunnbädda" eller golvet som gäller punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar