Idag låg jag på rygg i ett extremt trångt och litet utrymme. Jord och grus skavde i nacken, en stenvägg till höger och stenblock till vänster. Jag stirrade rakt upp i spikad ovhyvlad plank och andades till en början nervöst men fokuserat. Kände mig som Uma när hon blir levande begravd i Kill Bill 2 - ni vet scenen när hon karatar sig genom kistan och ut i friheten igen för att jaga vidare.
Jag kunde inte karata mig ur situationen. Jag låg där rustad till tänderna med ficklampa, plank, skruvdragare och buggskum. Det är snart vinter och råttorna knackar på - eller rättare sagt kryper in. Så vi kör vår årliga tätrunda utvändigt på huset - jag Meilita under farstubron den 21 oktober 2007....försök bara att ta er in där nu era råttuslingar! Ha!
3 kommentarer:
Gaahh, du ar bra tuff du! Lider ju av lite klaustrofobi sa det vette f-n om jag hade fixat det dar.
Grymt! Jag är imponerad. Hur traditionsenligt som helst så överlåter jag tyvärr såna saker till maken...
Pernilla & Jenny: Måste man så måste man - så äre bara.
Skicka en kommentar