Vilken komadag. Hade inte ens en sextimmars i ryggen när jag styrde kosan till jobbet. Mörkt var det också. Trodde att det blivit ljusare på mornarna nu men det kan ju? bero på att man masat sig upp efter nio senaste veckorna.
Vi hade planeringsdag och min hjärna va seg som sirap och talförmågan sjukligt begränsad. I morgon är barngruppen på plats så då finns det inte en nanosekunds hundradels chans att bibehålla hjärnan i nåt sorts komaliknande tillstånd.
Tur är väl det!
1 kommentar:
Ibland är det riktigt tungt att komma in i vanorna igen... Jag längtar redan efter sovmorgon!
Skicka en kommentar