Vårt Mirakel har återvänt efter sju dagars inlandssemester och visst har vi saknat henne nåt enormt. Men jag har inte saknat en hostattack för varje timme under hela natten blandat med en rosslig barnröst som ömsom skriker efter vatten eller nappen. Självklart hör man fel och ger henne den sak hon inte ville ha. Jag har heller inte saknat att plöja igenom allsköns dockserviser och mat av plast för att nå fram till diskbänken samtidigt som det klibbat fast flingor och mjölk under fötterna.
Men sen när hon kommer och säger:
-Mammis...kom ska jag viska en sak!
Jag böjer mig ner och hör en len röst viska.
-Jag tycker om dig
..då är det helt okej att huvet dunkar av sömnbrist samtidigt som man halkar på uppblötta K-special. Det är verkligen helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar