Kommer just från frukostbordet. Jo du läste rätt! Klockan är tolv och vi har just käkat frukost!
Det är märkligt det här med att sova. Hur lite kontra hur mycket sömn man behöver för att orka med dagen. Sambon och jag håller strikt på våra sovmornar varje helg (vi tar en var) och jag blir otroligt grinig när min nattsömn störs av andra än Miraklet.
Jag snittar drygt sex timmar när jag jobbar. Somnar strax efter elva och kliver upp vid sex. Det funkar hur bra som helst. Nu när Miraklet är borta och jag inte jobbar så är det så lätt att snusa en sisådär 10 -11 timmar mellan lakanen. Det är härligt - en känsla av tonår smyger fram i den ansvarsfulla mammahjärnan. Men den känslan tar snart slut för i morgon är det ju som sagt dags igen att återvända till ekorrhjulet och sextimmarsnätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar