söndag 1 januari 2012

Änglavakt

Klihunden skulle rastas innan allt nyårspartajande och jag tog en promenad längs storvägen istället för byarundan som jag brukar. Har gått en bra bit och vänder hemåt i snålblåsten...plötsligt hör jag ett konstigt ljud. ScHwOoP! Jag vänder mig om och ser att en vit bil har kört av vägen, voltat runt och ligger på taket nere i diket.

Satan!

Jag blir alldeles kall och börjar springa dom där 200 meterna fram till olycksplatsen samtidigt som jag börjar fumla efter mobilen.

Satan!!!

Jag börjar slå larm numret men inser att jag måste lugna mej. Vad kommer att möta mig när jag kommit fram? Allt är jäkligt obehagligt och när jag är nästan framme ser jag två människor komma ut ur bilen. Två unga killar med tenniskor och munkjackor. Jag frågar om det är någon kvar i bilen och de säger nej. Jag andas ut...en bilist har stannat till och hjälper till. Ena killen har ont i nacken men är lugn och den andra har adrenalinstora pupiller och sparkar i snön och svär chockat över den kvaddade bilen som det rinner bensin ur.

Bilisten skjutsar hem killarna till oss där dom sittande vid köksbordet ringer sina anhöriga samt ändrar på nyårsplanerna. En stund senare blir de hämtade av en föräldrar. Allt gick bra men de var märkbart chockade och skakade. Så även jag... en alldeles tillräcklig påminnelse om hur fort allting kan förändras och gå rakt åt helvete. En tacksamhetens tanke till alla man har runt omkring sig och att det finns änglar som inte är lediga på Nyårsafton.




2 kommentarer:

Susanne sa...

Tur att det finns hjältar som du oxå.
Kram

Världen är liten… sa...

Puuh, jag känner nästan adrenalinet pumpa bara av att läsa det här inlägget!