Den analkande vintern känns drygare än nånsin tidigare. Mörkret och kylan tär på psyket och humöret. Börjar bli gammal...ont i ryggen, snuvig, blek och slapp. Men sambon är äldre och har ännu ondare så i år blev det jag som skiftade däcken. Så nu slipper jag (tackålåv) spana på utetempmätaren i bilen och ha ohågan varje morgon. Men usch va drygt det känns... dyngdrygt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar