Nära ögat

Var lite stel i käkarna idag. Jag besökte nämligen optikern häromdan och provade sisådär alla bågar som fanns att uppbringa i den lokalen. Jag provade tillochmed ungdomsbrillorna, panschobrillorna och några som hängde under skylten: Herr

Kollade på bokstäver genom megabrillorna och försökte se om det va bättre så....eller så. Det vill säga suddigt, halvsuddigt eller sudd på suddiga suddet. Tycker faktiskt lite synd om Optikerkillen som sitter i ett betongrum utan fönster med ett vokabulär bestående av orden: Är det bättre så? Eller så?

Jag minns min första synundersökning. Fyraårskontrollen som gjordes hemma i köket i Paradiset. Distriktsköterskan Kerstin kom och kollade mig men hade glömt piratlappen som skulle täcka över ögat. Mamma tog en kall träslev ur kökslådan och höll för medan jag visade med fingret åt vilket håll öppningen i u:et pekade. Såg väl inge vidare eftersom jag hade plåsterlapp för ena ögat fram till sex års ålder och sen brillor resten av livet. Mitt brytningsfel har nu delvis vuxit bort och jag hade tillexempel bara lins på ett öga när jag körde ett race med dessa.

Min syn är oförändrad (sex år sedan det senast begav sig) och jag hittade tillslut ett par bågar som jag gillade. Sedan har de mage att fråga om jag ville ha två för en. Nej tack. Nu har jag provat alla bågar och känner mig stel i käkarna. Varför då undrar ni säkert?
Jo - jag va ju tvungen att le i spegeln för varje gång jag satte ett par nya på näsan. Ty det sägs ju att le är det billigaste sättet att försköna sitt utseende men med tanke på att jag bara lyckades hitta ett par bågar måste det ha varit en uppsättning fula bågar i den där butiken.