Kvällspromenad med hunden. Mina tunnsulade eccoskor griper tag mot den våta grusvägen medan regnet strilar nerför jackan och gör mina knän blöta. Är som vanligt helt borta i mina tankar när jag känner nåt mjukt, knöligt och slemmigt platt under min högra sula. Vågar inte titta utan gurglar ut en skrikhurv i oktoberkvällen så att hunden blir rädd och hoppar till.
På vägen hem ser jag den.
Tillplattad av ett bildäck och min eccosula.
Blir illamående av äckel.
Det är ingen lek.
Jag hatar dem.
Huvva
2 kommentarer:
Meilita du är ett stort författarämne!!Det är lika spännande varje gång jag går in på din blogg för att läsa om olika episoder.Du får de enklaste vardagshändelser att bli till ett "guldkorn".
Tack Britta! Dina ord värmer gott efter en riktig skitdag :-)
Skicka en kommentar