söndag 21 november 2010

Lycklig och ifatt

Det är lätt att bli poetisk efter en sån här skön helg. Det var behövligt för hela familjen att få åka bort ett slag och bara vara en stund. Att ta sig tid att bara njuta av Pärlans enorma framsteg som liten människa och Miraklets intåg till den härliga femårstiden då det bubblar i hela henne. Jag kan säga att det hinner jag inte alls med när jag jobbar heltid toppat med restid och det sliter mer än jag velat erkänna. Men nu känns det så där skönt i kropp och själ och jag är så där lycklig över det enkla lilla stora som är min familj.