Jag är helt understimulerad.
Min hjärna har hamnat i ett hemmavakuum där stimulansen upprätthålls av en individ som levt i 14 månader. Våra konversationer är rätt torftiga då det enda begripliga ordet från hennes mun är "Hej!" I bland kommer det ett "mamma" om jag har tur. Jag saknar till och med tantgympan med de uttjatade låtarna. Hur jag tog mej igenom 145 poäng på universitetet är en gåta för nu måste min hjärnkapacitet krymt till en mikromolekyls storlek. De enda jag läser är Maxböckerna och andra barnböcker som med lite tur innehåller fler än tre ord per sida. Det var till och med riktigt härligt och skönt att fara ut och springa ett par kilometer i skogen ... hjälp! -Vad har hänt? Vad har det blivit av mig?
3 kommentarer:
Det har jag också börjat undra. Jobbigt läge. Var på jobbet idag och fick anstränga mig för att hänga med i snacket!
Jag vet exakt vad du menar. Det gamla uttrycket "lucka, lucka, cell" känns obehagligt träffande såhär efter ett års mammaliv.....
Insåg att jag var illa ute när jag omöjligt kunde hänga med i svängarna i senaste Bondfilmen.....
*** En ny stjärna ***
Välkommen Dorisettan!
Skicka en kommentar