...så var man tillbaka till hus och hem. En dryg veckas vistelse i inlandet har varit både och...
Jonnas lilla snornäsa utvecklades till en tredagarsfeber, så med enkel matematik blev hon feberfri på lördag (påskaftons) eftermiddag. Att vara hemifrån med sjukt barn är ingen höjdare - i synnerhet som Jonna aldrig haft så hög feber så länge. Men det var bara att gilla läget och tacka gudarna för alvedonsuppar. Långfredag fira vi svärmors födelsedag, det var jättetrevligt och F och jag hade sett fram emot att kunna parta loss tillsammans när vi för en gångs skull hade barnvakt. Nu blev det en kort fest för Vanja som for hem vid niosnåret med däckad Jonna. På lördan fick jag ta luft medan det var F's tur på söndan. Vi lastade inte ens av skotern från släpvagnen så det kändes ju lite trist.
Måndag var vi tillbaka i Manjaur där vi äntligen kunde vara ute alla tre tillsammans. Sjön var full av blåis och skotern sladdade runt och kokade :-) Efter ännu mera firande (denna gång av min mamma) for F hem till byn och Jonna, Peps och jag blev kvar. Vädret har varit skit hela veckan med isande stormvindar och snö/regnspik och idag var det min tur att bli däckad av snuvbaciller - feber, örstyngen och halsont :-(
Positiv?! - eh vem?.... jag? nae ..inte just nu!
3 kommentarer:
Usch later ju inte sa kul, me valkommen tillbaka - jag har saknat din blogg!!
Jag är också tokförkyld så jag vet hur du känner dig... Din stackare! *erbjuder en varm säng, en kopp honungsvatten och en bra pocketbok*
KRYA PÅ DIG!!
Stackars er! Jag har ingen som helst tröst att ge, för det är verkligen några hundår när barnen är små och blir sjuka ständigt och jämt. Men det går över. Till slut...
Skicka en kommentar